Västerortscupen hotad av hallbristen

I helgen genomfördes 16:e omgången av Västerortscupen i Brommahallarna, Smedshagshallen, Hässelbyhallen, Vällingbyhallen och Spångahallen. 135 lag deltog i totalt 337 matcher under helgen.

I Brommahallarna användes parallellt 6 handbollsplaner. När hallarna nu rivs, utan att lika många nya hallar kommer till, finns inte längre plats för Västerortscupen. Spånga handboll som arrangerar cupen bjöd därför in representanter från alla partier i idrottsnämnden för att diskutera situationen för inomhusidrotterna i Västerort. På den utsatta tiden var det vi Socialdemokrater samt gruppledaren för Folkpartiet i idrottsnämnden som dök upp. Samtalet kom därför att kretsa mycket kring politisk vilja, finns det ens några ambitioner från Moderaterna i Stockholm att göra något åt hallbristen? Tveksamt.

Spånga handboll har inkommit med ett par konkreta förslag på var staden skulle kunna bygga fler idrottshallar i området. Den moderata ordföranden i idrottsnämnden svarar hela tiden att det är planerat två fullstora hallar i Stora Mossen. Problemet är att dessa inte ens kompenserar för de idrottshallar som försvinner i och med rivningen av Brommahallarna. Vi har alltså en situation där det totala antalet idrottshallar i Västerort minskar, samtidigt som befolkningen i Västerort väntas öka med 27 % fram till år 2020. Helt ohållbart.

Jag har skrivit ett antal inlägg som beror den akuta hallbristen i Stockholm t.ex. här, här, här och i SvD. Västerort är det område, förutom innerstaden, i Stockholm som har störst brist på idrottshallar. Spånga handbolls väl genomarbetade förslag skulle innebära att vi kunde få ytterligare tre fullstora spelplaner på en industritomt i Spånga. Låt oss bygga dessa hallar och ge Västerortscupen möjlighet att arrangera även en 17:e, 18:e, 19:e och 50:e omgång!

Inspirerande 50-hearing

I tisdags var det dags för 50-hearingen, ett dialogmöte dit vi bjöd in alla vi träffat under förra årets 50-turné. Det blev ett oerhört inspirerande möte med både bekräftelse på att vår inriktning för idrottspolitken är rätt men också nya idéer och förslag.

Hearingen inleddes med ett panelsamtal under ledning av Peter Larsson (ordförande i Stockholms idrottsförbund) med följande i panelen:

Björn Larsson från Polisen basket som bidrog med perspektiv kring hur vi bättre kan nyttja de hallar och idrottsanläggningar som vi redan har
Sofia Karlgård från SOL-flickorna som pratade om de olika idrotternas förutsättningar och hur det ställer olika krav på hur man tänker kring hallbyggande.
Peter Pons som ersatte Marie Forsberg från Järvalyftet idrott som arbetar dagligen med att få fysiskt inaktiva barn och kvinnor att röra på sig. Peter berättade också om goda resultat med anpassad simundervisning.
Anna Ardin från Sektor 3 bidrog med ett större perspektiv kring ideellt engagemang och belyste att människor vill engagera sig, men underströk också vikten av att föreningar och organisationer får behålla sina autonomi om engagemanget ska växa och utvecklas.
Christer Oja från utbildningsförvaltningen pratade om vikten av samordning både mellan idrottsföreningarna och framförallt mellan stadens förvaltningar för att möjliggöra att skolor och skolgårdar berikar idrottsrörelsen. Farsta lyftes fram som ett positivt exempel.
Kjell Olofsson från idrottsförvaltningen var inbjuden som idrottsstrateg efter sina många års arbete med idrotten i Stockholm. Han fick både prata utifrån idrottsförvaltningens perspektiv och prioriteringar men framförallt bidra med tankar kring hur vi kan komma framåt och skapa en levande dialog mellan idrottsrörelse, politiker och förvaltningar samt skapa bättre förutsättningar för breddidrott.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter paneldiskussionen hade vi gruppdiskussioner med alla deltagare (ca 60). Efter de tre timmarna hade jag samlat flera sidor med tankar och slutsatser. Jag fick återigen bekräftat att det enskilt viktigaste att göra är att börja komma till rätta med den akuta bristen på idrottsanläggningar i Stockholm. Nya hallar måste byggas, grusplaner måste få konstgräs och det måste bli helt självklart att det skapas idrottsytor när nya bostadsområden exploateras.

Därutöver framkom många bra idéer för hur Stockholm kan bedriva en idrottspolitik som gör oss till en idrottsstad att tala om och jag ser fram emot att använda mig av dem i vårt kommande arbete med idrottspolitiken!

Vi behöver ett antirasistiskt program

Stefan Löfven höll idag ett helt fantastiskt och inspirerande installationstal. Ett av mina absoluta favoritstycken löd:

”Och partivänner, vi ska framåt tillsammans oavsett hårfärg eller hudfärg. Sverige ska vara som en familj, och skulle du någonsin behandla din bror eller syster olika på sådana grunder? Men när vi ser en busschaufför dela upp människor efter utseende, ambulansförare lämna ett flyktingbarn bakom sig, judar och muslimer trakasseras och rasistiska tankesätt visar sig i samhället – till och med i regeringen – då ska vi agera. Vi ska ta krafttag mot den strukturella rasismen, och även se den i oss själva. Som Jonas Hassen Khemiri skriver:

‘För det är precis så rasismen funkar. Den är aldrig en del av vår skuld, vår historia, vår DNA. Den finns alltid någon annanstans, aldrig här, i mig, i oss.’

Det är dags att intensifiera arbetet mot diskriminering och förtryck. Oavsett var den finns,

i skolor, på torg, på arbetsplatser eller arbetsförmedlingar, eller i våra egna fördomar och beteenden, ska rasismen belysas, bemötas och bekämpas. Det är socialdemokratisk politik!”

För att bekämpa rasism måste vi socialdemokrater förutom att bekämpa högerextremism identifiera och kartlägga den rasism som verkligen begränsar människors liv och förutsättningar i vårt svenska samhälle. Den rasistiska strukturen som har lett till en strukturell och institutionell diskriminering av människor i vårt samhälle måste bekämpas.

I arbetet mot rasism har vi socialdemokrater ett försprång. Vi kan dra stor nytta av vår tidigare och fortsatta kamp för alla människors lika rättigheter och möjligheter vad gäller klass, kön och sexuell läggning. Vi vet att det inte handlar om sakfrågor, utan om samhälleliga strukturer som måste bekämpas. Därför måste vår utgångspunkt vara att bryta rasistiska strukturer som föranlett och normaliserat ojämlika makt- och resursförhållanden i samhället.

Som Löfven sa:
”Och att bekämpa rasism, antifeminism, homofobi och alla försök att slå split mellan människor är ytterst att bekämpa rädslor. Rädsla för att jobbet ska försvinna, rädsla för att lämnas efter när globaliseringen för världen framåt, rädsla för att förlora ett privilegium eller en förhandsrätt. Det är först när rädslan får fotfäste som partier med små hjärtan och enkla lösningar kan försöka skapa hat mot medmänniskor.

Men lösningen, mina vänner, är inte mer fientlighet, det är mer solidaritet. Därför ska vi vända arbetslöshet till arbete, maktlöshet till makt, fiendskap till framtidstro. Och finns det något mer patriotiskt än att skapa ett samhälle där alla känner sig hemma? Vi är en familj av tusen ursprung. I Sverige finns inte ”vi och dom” – i Sverige finns vi!”

För att komma åt dessa strukturer i vårt samhälle, men också i vår egen organisation, behövs ett Socialdemokratiskt antirasistiskt program. Jag hoppas att kongressen bifaller det förslaget från Stockholm imorgon eftermiddag!

Du kan läsa motionen här (motion D283).

På samma tema gläder det mig oerhört mycket att kongressen beslutade att med stor majoritet bifalla förslaget om papperslösas och asylsökandes rätt till vård!

Halverad arbetslöshet & det finanspolitiska ramverket

Det var oerhört glädjande att höra partiordförande Stefan Löfvens öppningstal igår där han slog fast att arbetslösheten i Sverige ska ned under den lägsta i Europa, vilket idag innebär 4,8 % Eftersom vi hoppas att alla länder i Europa kommer att sänka sin arbetslöshet bör målet 2020 hamna under dagens nivå. Idag följdes detta upp av ett löfte om aktivitetsgaranti för unga, den så kallade 90-dagars garantin som SSU har drivit!

Det råder stor enighet om att minskad arbetslöshet och högre sysselsättning är den viktigaste utmaningen Sverige står inför just nu. Att fler är i arbete är livsviktigt. Både för samhället och individen. En hög sysselsättning är en förutsättning för ett rikt samhälle. Det är när många arbetar som vi kan skapa en kvalitativ generell välfärd och investera både fysiskt och socialt i framtiden. Att ha ett jobb att gå till, en egen försörjning och ett socialt sammanhang, är en frigörelse för individen. En hög sysselsättningsnivå är dessutom ett sätt att hålla högerextremismen, fascismen och rasismen på avstånd, en brådskande uppgift när man ser utvecklingen i Sverige och resten av Europa just nu.

Ett mål om en arbetslöshet under 4,8% andas framtidsoptimism, visar att vi Socialdemokrater tror på politikens möjligheter att förändra och förbättra samhället. Ett så ambitiöst mål förpliktigar och ställer höga krav på den ekonomiska politiken. För att höja sysselsättningsgraden krävs en expansiv politik. Vi behöver offentliga investeringar, fler arbeten i offentlig sektor och i tider av lågkonjunktur en stimulerad efterfrågan.

Efter 20 år med en normpolitik som förutsätter en hög arbetslöshet krävs både mod och konkreta reformer för den ekonomiska politiken. Därför hade jag önskat att den Socialdemokratiska kongressen hade valt att inte låsa fast dagens finanspolitiska ramverk utan öppna upp för att ett sysselsättningspolitiskt ramverk kan kräva ett utvecklat finanspolitiskt ramverk.

Utan att aldrig någonsin tumma på ordningen i de offentliga finanserna kan det vara rimligt att kunna diskutera om det överskottsmålet som sattes för 20 år sedan fortfarande är den bästa avvägningen. På samma sätt kan vi behöva se över konsekvenserna av utgiftstaket. Är det rimligt att överskott som uppstår i budgeten inte ska kunna användas till några andra reformer än att sänka skatten? För det känns inte ansvarstagande att göra som finansminister Anders Borg och helt enkelt uppskatta en mycket positivare ekonomisk utveckling än man vet kommer att komma för att skapa sig reformutrymme i budgeten.

Kongressen har varit tydlig kring penningpolitiken, det är inte hållbart att inflationen över konjunkturcyklerna ligger under målet. ”Om vi ska klara jobben framöver är det angeläget att Riksbanken lever upp till sitt inflationsmål. Under lång tid har inflationen varit lägre än målet. Utvecklingen i detta avseende behöver följas noga.” Det optimala hade varit att ge en socialdemokratiskt styrd regering möjligheten att utveckla finanspolitiken i samma anda.

Nu har klubban fallit och kongressen är tydlig: ”För att klara jobben krävs ordning och reda i de offentliga finanserna, en aktiv näringspolitik, investeringar i människors kunskaper och kompetens och en fungerande välfärd. Det finanspolitiska ramverket ska ligga fast och kompletteras med ett sysselsättningspolitiskt ramverk. Sverige ska mellan 2014 och 2020 öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. Sverige ska driva på för att EU blir en union för hållbar tillväxt och full sysselsättning.”

Ser nu fram emot den kommande debatten om hur vi ska skapa fler arbetstillfällen i Sverige och möjliggöra för fler att få jobb!

Läs mer om kongressen på exempelvis Aftonbladet, DN, SvD, Expressen, Dagens Arena, Svt eller följ kongressen på Socialdemokraternas hemsida. På Netroots hittar du fler som bloggar från kongressen.

Ett plus ett blir mer än två

Under förra veckan hade jag och Anders Österberg (ordförande Akalla S-förening och fd. simtränare) en replik på Reinfeldt (M) och Persson (M) som anser att politiken måste ställa högre krav på idrottsrörelsen. Den Moderata duon gjorde detta utan att riktigt känna till hur mycket arbete som redan görs inom idrottsrörelsen. Exempelvis krävde de båda moderaterna att det ska finnas prova-på idrott i skolorna, något som riksidrottsförbundet idag gör genom Idrottslyftet.

I veckan skrev Staffan Werme (FP) en artikel med motsatt innebörd, att politikerna inte ska ställa krav på det civila samhället. Werme skriver att den socialdemokratiska folkhemsdrömmen gjorde att den offentliga sektorn tog över många av civilsamhällets funktioner och att vi idag ser konsekvenserna av detta genom att offentliga sektorn riskerar att inte klara av sitt uppdrag under de kommande åren. Jag och Anders menar att Werme dels har fel om vad som försvagar den offentliga sektorn. Huvudproblemet idag för den svenska välfärden är att vi har en högerregering som vägrar ta ansvar för den offentliga sektorn. Samtidigt osynliggör Werme mycket av det arbete som utförs av just civilsamhället för medan högerregeringen backar undan ser vi hur föreningar och organisationer i många av storstäderna har fått ta över stora delar av det sociala arbete som vi menar att den offentliga sektorn borde vara en garant för.

Det duger inte att enbart titta i backspegeln och göra som Werme och tala om hur samhället såg ut när de stora folkrörelserna formade civilsamhället. Tankesmedjan Sektor 3 har visat att 48 procent av befolkningen idag är engagerad i någon organisation. När det gäller idrottsrörelsen (som enligt Sektor 3s rapport skapar störst engagemang hos befolkningen) bidrar deras arbete till en bättre folkhälsa genom den fysiska rörelsen, men kanske ännu mer genom att de ger barn och unga ett sammanhang, en social gemenskap och ett konkret sätt att arbeta med värdegrundsarbete. Individers makt och inflytande över det egna livet är, liksom rörelse och motion, grundförutsättningar för en god folkhälsa.

Det är viktigt att det finns ett samarbete och en respekt mellan politiken och civilsamhället. Demokratiskapande sker parallellt i den offentliga sektorns verksamhet genom bl.a. skolan och i civilsamhället genom otaliga möten och aktiviteter. Genom överenskommelser och samarbeten mellan det offentliga och föreningar kan samhällsvinsten maximeras. Ett plus ett blir mer än två. När en kommun i utbyte med idrottsrörelsen kan minska administrationen för enskilda klubbar kan dessa klubbar använda den extra tiden till att ge fler barn chansen att idrotta. Handslaget som den Socialdemokratiska regeringen gjorde med idrottsrörelsen 2004 (som den borgerliga regeringen fortsatte med under namnet Idrottslyftet) är ett utmärkt exempel hur politiken identifierar ett behov som civilsamhället bättre kan möta.

Det offentliga måste ge engagemanget möjlighet att blomstra genom att tillhandahålla civilsamhället platser och utrymmen där de kan bedriva sin verksamhet och genom att tillgängliggöra resurser som underlättar ideellt engagemang. Bidrar det offentliga med detta kan man också i dialog med berörda föreningar och organisationer ställa krav på det civila samhället. Självklart ska idrottsföreningarna vara självständiga, men vi Socialdemokrater samarbetar gärna kring att ge föreningssverige de bästa förutsättningarna.

En konstgräsplan på 61 500 invånare

Idrottsnämndens mål är att fler stockholmare ska bli fysiskt aktiva. Framför allt är det angeläget att barn och ungdomar får möjlighet att röra på sig och idrottsnämnden har ett stort ansvar för att skapa förutsättningar som gynnar breddidrotten.

För några dagar sedan skrev Filippa Reinfeldt & Kent Persson i SvD att politikerna ska ställa större krav på idrottsföreningarna för att få fler barn och unga fysiskt aktiva. Karin Mattsson Weijberg och Birgitta Ljung svarade då klokt att de välkomnar en diskussion men att idrottsföreningarna inte är statens verktyg utan en självständig folkrörelse. Min och Anders Österbergs kritik mot de två Moderaterna i SvD handlar framförallt om att politikerna inte kan ställa några krav alls om man inte tar ansvar för att ge idrottsföreningarna förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

Ett tydligt exempel på hur Stockholmsmoderaterna och deras borgerliga samarbetspartier försummar möjligheterna att skapa idrottsytor för barn och unga är Södermalm. På Södermalm går det idag 61 500 invånare per konstgräsplan. (Även efter att det läggs konstgräs på Tanto BP kommer siffran vara över 40 000 invånare per bollplan.) I hela Stockholm är siffran 15 071 invånare per konstgräsplan. Stockholms fotbollsförbund har tydlig statistik på hur illa detta är jämfört med Malmö och Göteborg:

Man skulle kunna förstå situationen på Södermalm om den endast berodde på bristen på markyta. Men samtidigt som denna akuta brist råder finns två grusplaner, Långholmens BP (i folkmun kallad Pålsundsvallen) och Eriksdals BP, inte ens med i idrottsnämndens investeringsplan.

Vi menar att staden skyndsamt borde anlägga konstgräs på Långholmens BP och Eriksdals BP så att barn och ungdomslag får fler ytor att träna på samtidigt som situationen för skolidrotten och spontanidrottandet förbättras. Därför lägger vi idag en skrivelse till idrottsnämnden om att ge idrottsförvaltningen i uppdrag att (precis som man gjort med idrottshallarna) ta fram ett förslag om hur man kan lägga enklare och billigare konstgräsplaner.

Statlig utredning vill öka segregationen och tvinga vissa människor bort från Stockholm?

Hyresbostadsutredningen som släpptes igår förespråkar mer av marknadshyror och minskat inflytande från Hyresgästföreningen.

Till Dagens Arena säger Per Svanberg från hyresgästföreningen: Effekten blir kraftigare segregation, ”social housing” (särskilda bostadsbolag och områden för till exempel låginkomsttagare) och en gigantisk förmögenhetsöverföring från hyresgästerna till fastighetsägarna. Vi kommer att få områden som är väldigt tufft segregerade och ett samhälle som inte håller ihop.

När man läser utredningen kan man få intrycket av att det är bruksvärdessystemet (hyressättningen baserat på bostadens standard) som är anledningen till att vi har enorm brist på hyresrätter i Stockholm. Men sanningen är ju att det är för att Stockholmsmoderaterna & co. har sålt ut enorma mängder av vår allmännytta. Bara under den senaste mandatperioden (2007-2012) har 20 611 allmännyttiga lägenheter sålts! Samtidigt som man inte bygger nytt (1091 lgh färdigställdes 2011 och 1636 såldes).

Flera forskare, såsom McCrone, Stephens och Kemeny, har pekat på sambanden mellan en stark allmännytta i alla stadens stadsdelar och en mindre skarp segregation. Vi vet alltså att en stark allmännytta kan vara en viktig nyckel för att komma tillrätta med ett av de stora problemen i vår stad, segregationen. Ändå väljer stockholmsmoderaterna att snabbt låta allmännyttan försvinna. Faktum är att ifall de fortsätter att sälja ut i samma takt som de har gjort sedan 2007 kommer Stockholms allmännytta om 10 år vara mindre än 12 000 lägenheter. Det är en utveckling som bland annat kommer att öka segregationen i en av Europas mest segregerade storstäder.

Om man parallellt med utförsäljningen av stockholmarnas hyresrätter inför marknadshyror så kommer endast personer med väldigt höga inkomster ha råd att efterfråga de få hyresrätter som kommer att finnas kvar. Vilket såklart kommer förvärra segregationen ytterligare. Risken är att människor med lägre inkomster helt enkelt kommer att tvingas bort från Stockholms kommun helt och hållet eftersom man inte kommer ha råd att efterfråga en bostad här.

Jag vill ha ett Stockholm som lever och utvecklas och där människor från olika bakgrunder möts. Att bo i Stockholm ska inte vara en lyx som endast rika kan unna sig. Vi vill bygga fler bostäder i Stockholm, fler mindre bostäder som unga kan efterfråga och bostäder med lägre hyror som fler kan efterfråga.

Är den moderatledda regeringen genuint oroad över att det byggs för få hyresrätter borde de se till att neutralisera skattesystemet så att det inte är högre skatter för hyreshus än bostadsrättshus, vilket är fallet idag. Min personliga åsikt är att Hyresgästföreningens förlag om skattereform för hyresrätten är betydligt mer läsvärd än regeringens utredning!

Utmaning av kroppen & rädslan – sista aktiviteten!

Idag var det dags för den sista aktiviteten i 50-turnén, aktivitet femtio! Vi avslutade självklart spektakulärt med klättring på klättercentret i Telefonplan.

Det var fantastiskt roligt! Helt klart en idrott jag skulle kunna fortsätta med och jag förstår varför klättringen är en sådan växande sport just nu. Man får utmana kroppen, samtidigt som man lär sig att lita på sin partner till 100%. Jag som dessutom har stora problem med min höjdrädsla fick även utmana mig psykiskt. Faktum är att det gick betydligt bättre än jag trodde, jag kände stor tillit till vår instruktör och hans säkring så jag klarade både 9 och 15 meter, en fantastisk endorfinkick!

Vi hade hoppats på att kunna föreslå som utvecklingspotential att staden ska sätta upp klätterväggar exempelvis på bropelare för att öka möjligheterna till spontanklättring. Efter att ha hört våra värdar gå igenom hur de arbetar med säkerheten på klättercentret och hur viktig säkerheten är i klättringen fick vi dock tänka om. Säkerhetskraven gör det svårt att ha öppna klätterväggar, vi får nog satsa på fler boulderingblock i staden istället.

Jag vill rikta ett stort tack till platschefen och instruktören på klättercentret som tog emot oss och var lugna, trygga, pedagogiska, trevliga och väldigt välkomnande!

Utvecklingspotential:

• Uppför fler boulderingblock/svampar på offentliga och trygga platser i Stockholm
• Pilotprojekt: Uppför ett boulderingblock i vattnet på något av stadens strandbad som kan användas sommartid

Trångt & nostalgiskt – aktivitet 49

Näst sista aktiviteten i 50-turnén blev ett gympass på GHI-badet. Tanken med 50-turnén har varit att lära känna Stockholms idrottsutbud och förvaltningens egen verksamhet känns som en oerhört viktig del i detta.

I ärlighetens namn blev jag lite besviken eftersom gymmet var så litet och lokalen inte kändes särskilt ändamålsenlig. Men detta är ju en del av vad som är fantastiskt med stadens egen verksamhet, man kan erbjuda stockholmarna som simmar att kunna gymma eftersom gymmet i sig själv inte behöver vara tillräckligt stort och flashigt för att gå med vinst enskilt, utan man kan driva det tillsammans med simhallen och får därmed en väldigt låg kostnad för gymmet. Duschen hade dock behövt rengöras från kalkavlagringar och jag saknade också en ordentlig hårblås när jag efter träningspasset skulle ut i 10 gradig kyla. Personalen var däremot helt fantastisk, tillmötesgående och positiv! Själva bassängen såg också väldigt fin ut.

I nästa vecka ska vi ta verksamhetsplanen för 2013 i idrottsnämnden. I förslaget till aktivitetsplan finns beslut om upphandling av gymmet på Forsgrenska badet. Jag har väldigt svårt att tro att ett så litet och trångt gym som det på GIH-badet skulle bli vinstdrivande för en privat aktör och det finns heller inte med i aktivitetsplanen. Det är tråkigt för stockholmarna att stockholmsmoderaterna fortsätter splittra stadens verksamhet. Istället för att privatisera populära delar av stadens idrottsverksamhet skulle vi kunna fortsätta utveckla stadens sim- och idrottshallar så att de ger ännu fler stockholmare möjlighet att röra på sig. Just kombinationen att man kan köpa ett träningskort för att simma som dessutom ger möjlighet till gym och gruppträning är ett fantastiskt sätt för stockholmare att hitta rörelseglädje!

Utvecklingspotential:

• Påskynda upprustningen av stadens simhallar
• Utrusta omklädningsrummen med sådant som t.ex. hårblåsar
• Sluta privatisera driften av Stockholms simhallar

I verksamhetsplanen för 2013 står att Eriksdalsbadet ska upphandlas 2015-01-01:

• Rösta fram en ny majoritet i Stockholms stadshus för att behålla Eriksdalsbadet i stadens egen regi!

Mitt i prick i Brännkyrkahallen – aktivitet 48

50-turnén börjar efter snart ett år att närma sig sitt slut, efter att vi varit i Brännkyrkahallen och testat skytte återstår nu bara två aktiviteter!

Vi besökte Södermalms och Liljeholmens skytteförening när de arrangerade tävling med luftgevär för skyttar från hela Stockholmsområdet. Skytte handlar framförallt om fokusering och koncentration så när tävling pågick stod vi utanför rummet med banan, därför har vi bara fotat tillfället när vi själva testade. På plats träffade vi Elinor och Tobias från Stockholms Skyttesportförbunds Ungdomssektion som berättade allt om sporten och visade oss hur man laddar, siktar och skjuter.

Idag är skytte en minskande sport i Stockholmsområdet, kanske hänger det ihop med att det inte finns så väldigt många platser att skjuta på, framförallt inte  i Stockholms kommun. Samtidigt är Sverige ett av världens vapentätaste länder med två miljoner registrerade skjutvapen, många av dessa är dock jaktvapen. En utmaning är att det är svårt att skylta med var det finns skjutbanor eftersom det i vissa fall förvaras vapen i anslutning till dem. Apropå stöldrisker men även ansvarstagandet bland personer som lär sig att hantera vapen var jag självklart nyfiken på hur skytteföreningarna arbetar med säkerhet och ansvarstagande och enligt Ungsomssektionen är säkerhetstänket något som finns med i sporten från allra första tillfället.

Tyckte faktiskt inte att det var lika svårt som det ser ut att skjuta, men väldigt roligt! Förstår ju också att det blir en annan utmaning att skjuta hela serier under begränsad tid eftersom man måste hålla fokus och koncentration på topp.