Simkunnighet skall inte bero på föräldrarnas plånbok eller var du bor

I slutet av juli publicerade DN en artikel om skillnaderna i simundervisningen och simkunskapen i olika delar av Stockholm. Undersökningen visade att 39 % av eleverna i Västertorp och Tensta kan simma efter avslutad simundervisning och 86 % på Östermalm. Denna skillnad är tyvärr föga förvånande med tanke på att bara 2 % av eleverna i Tensta kunde simma innan skolundervisningen påbörjades medan motsvarande siffra på Östermalm var 67 %.  

Hur kommer det sig att så många fler elever på Östermalm kan simma än i Tensta? En del handlar såklart om huruvida föräldrarna kan simma och därmed tar med sina barn till badhuset. En annan del handlar om föräldrarnas inkomster. Stockholms simskola kostar 700 kronor för fyra timmar simundervisning. 16 simlektioner kostar 1400 kronor per barn. 1400 kronor är inte mycket för en förälder med hög inkomst, för en förälder med låg inkomst eller som saknar egen inkomst är det en förmögenhet och ofta en omöjlig utgift.

Simundervisningen i skolan ska vara ett sätt att se till att alla barn lär sig simma oavsett föräldrarnas plånbok, men idag lär sig inte alla barn simma ändå. Skolborgarrådet Lotta Edholm (Fp) skriver på sin blogg att det är tydligt att många elever behöver mer simundervisning och säger samtidigt till DN att skillnaderna i simkunnighet kan bero på att: ”Jag tror att det är väldigt olika hur mycket skolorna är beredda att satsa på simundervisning.”

Jag tror att Edholm har rätt i sin analys, många elever behöver mer simundervisning och skolorna behöver satsa mer på detta! Problemet är att Edholm och den borgerliga majoriteten bedriver en politik som ger precis motsatt effekt. I årets budget beslutade Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna att höja taxorna (dvs skolornas kostnad) för skolsimmet. Detta hyckleri gör mig otroligt provocerad och ledsen.

Det är ingen hemlighet att en människas livslängd påverkas av personens klassbakgrund, folkhälsorapporten pekar exempelvis tydligt på detta. Det finns dock vissa risker som inte behöver vara större beroende av ens inkomst, risken att drunkna är en sådan sak! Simkunnighet är en fråga om liv och död, det får aldrig vara en fråga om föräldrars betalningsförmåga, se istället till att ge stadens skolor förutsättningar att lära alla barn att simma!

Annonser

Published by

emiliabjuggren

Arbetsmarknads- och idrottsborgarråd i Stockholms stad

8 thoughts on “Simkunnighet skall inte bero på föräldrarnas plånbok eller var du bor

  1. Simkunnigheten är inte en klassfråga, utan en religiös fråga. Kort sagt: Religion dödar.

  2. Varken alliansens politiker eller Du vågar ställa de relevanta frågorna i detta sammanhang:

    – Varför hänger inte de muslimska rinkebyelverna med till simhallen?
    – Varför skall de få befrielese från gymlektionen?

    ÄRLIGA svar på dessa frågor innebär väldigt billiga lösningar på problemet med simnokunnighet. Men de är ju inte politiskt korrekta. MVH Karl

    1. Det finns barn som av religiösa eller kulturella skäl inte deltar i simundervisning, men det är enstaka individer och förklarar inte varför en stor andel av eleverna i Tensta inte kan simma. I Tensta simhall, precis som i simhallen i Skärholmen, har vi också särskilda tider i simhallarna när endast kvinnor får simma just för att verkligen alla ska kunna delta i simundervisning.
      Vänligen Emilia

  3. Jag delar Lotta Edholms uppfattning gällande tidigareläggning av simträning för barn. Men jag delar inte hennes förklaring till varför en ökning av icke simkunnighet nu är rådande. När det saknas ett fysiskt barnperspektiv i vårt land. Och BUP har företräde gällande kommunikation om barn och HUR ifrån BVC och uppåt, så blir det så här. Att enbart rita ”huvudfotingar” och undersöka ”det logiska resonemanget” hos barnet är inte tillräckligt idag. Utan rörelsen behöver stimuleras och kommuniceras tidigt. Föräldrarna är ju de viktigaste förebilderna i detta. Och barn gör ju vad vi gör – inte vad vi säger. Sen tycker jag inte vi bör ha simkravet 200 m, varav 50 m rygg i åk 5 som ett betygskriterie. Då ger ju många som inte kan simma upp. Ingen idé att gå på skolidrotten om man inte kan simma, alltså. Kravet är för övrigt lika om du vill bli polis i Sverige. Det vore som sagt bättre med ett fysiskt barnperspektiv ifrån början. Och att vi jobbar med ”lustfylld grovmotorisk bredd av aktiviteter”, då hjärnan är som mest ”öppen” för denna stimulans..(ca 4-8 år men plasticiteten är ju som sagt stor) Och detta arbete behöver alltså påbörjas redan i förskolan. Fri lek i all ära men…den kan bli lite stillasittande också. Med musik, i skog och mark, studsmattor, yoga, skidor och skridskor och vattenvanelek är några exempel på aktiviteter, som bör göras tidigt …Anser jag! Lärare i idrott och hälsa sedan 20 år…

Kommentarer inaktiverade.