Domen har fallit

Nu har terroristen Anders Behring Breivik till sist fått sin dom. För väldigt många av oss är det en lättnad att man kan gå in i nästa fas i processen att komma vidare efter det fruktansvärda som terroristen gjorde på Utöya. Som någon skrev:

Hoppas det är sista ggr man ser terroristen le i tv efter ha kallblodigt mördat systrar och bröder i Norge

Rättegången och domen är en seger för demokratin, som Jonas Bergström skriver i Tro och politik. Men som Alex Bengtsson skriver på SVT debatt idag: ”Oavsett domslut kan vi konstatera att den världsbild han [Breivik] bär på varken är ny eller unik för den norske terroristen.” Eller som Torbjörn Tännsjö skriver på DN debatt idag: ” I många parlamentariska församlingar i Europa sitter ledamöter som delar världsbild med Breivik!”

Alex Bengtssons slutsats är det krävs ett ökat förebyggande arbete och en kontinuerlig kartläggning av rasistiska/islamofobiska hatmiljöer. Jag håller med. Det viktigaste är kanske ett ökat förebyggande arbete mot rasism och främlingsfientlighet.

I en tid av ekonomisk instabilitet och ökad social utsatthet växer möjligheten för rasism och fascism att befästas. Det är för mig helt oförståeligt att samhället och styrande politiker inte tar ett större ansvar för att inte låta den sociala utsattheten öka med tanke på alla lärdomar som drogs efter andra världskriget där i princip alla verkar överens om att det var den ekonomiska och sociala oron som gjorde det möjligt för t.ex. Hitler att vinna den politiska makten i Tyskland.

Många av oss har levt naivt i tron att sådant som nu skett i Forserum inte sker i vårt land. På samma sätt som vi länge naivt trodde att Sverigedemokraterna aldrig skulle kunna bli invalda i riksdagen. Det räcker inte med att förfasas över att detta varit felaktiga antaganden, vi har också ett individuellt ansvar att förhindra detta. Vi är alla tänkande individer. Vi måste hjälpas åt att ta ansvar för hur vårt samhälle utvecklas. Vi måste orka protestera högljutt varje gång vi ser rasismen. Vi måste också stärka varandra i detta.

Foujan Rouzbeh skriver klokt på Flyktingbloggen idag om hur vi briser i att organisera det antirasistiska arbetet: ”Bristen av gränsöverskridande antirasistisk samverkan mellan aktivister, organisationer och partier i syfte att motverka polariseringar är en stor bidragande faktor till att vi idag tar steg tillbaka i kampen mot intoleransen.” Fortsättningen på det inlägget kanske kan handla om exakt hur vi på ett bra sätt gör just det, samverkar i arbetet mot rasismen.

Det bästa sättet för oss att hedra våra norska kamrater
är att fortsätta kämpa
Att ge alla unga, vuxna och gamla möjligheten att engagera sig
att kämpa för en mera jämlik värld
En värld utan rasism

(från mitt tal inför minnesstunden efter Utöya i Stockholms arbetarekommun)

Annonser

Published by

emiliabjuggren

Arbetsmarknads- och idrottsborgarråd i Stockholms stad