Ett plus ett blir mer än två

Under förra veckan hade jag och Anders Österberg (ordförande Akalla S-förening och fd. simtränare) en replik Reinfeldt (M) och Persson (M) som anser att politiken måste ställa högre krav på idrottsrörelsen. Den Moderata duon gjorde detta utan att riktigt känna till hur mycket arbete som redan görs inom idrottsrörelsen. Exempelvis krävde de båda moderaterna att det ska finnas prova-på idrott i skolorna, något som riksidrottsförbundet idag gör genom Idrottslyftet.

I veckan skrev Staffan Werme (FP) en artikel med motsatt innebörd, att politikerna inte ska ställa krav på det civila samhället. Werme skriver att den socialdemokratiska folkhemsdrömmen gjorde att den offentliga sektorn tog över många av civilsamhällets funktioner och att vi idag ser konsekvenserna av detta genom att offentliga sektorn riskerar att inte klara av sitt uppdrag under de kommande åren. Jag och Anders menar att Werme dels har fel om vad som försvagar den offentliga sektorn. Huvudproblemet idag för den svenska välfärden är att vi har en högerregering som vägrar ta ansvar för den offentliga sektorn. Samtidigt osynliggör Werme mycket av det arbete som utförs av just civilsamhället för medan högerregeringen backar undan ser vi hur föreningar och organisationer i många av storstäderna har fått ta över stora delar av det sociala arbete som vi menar att den offentliga sektorn borde vara en garant för.

Det duger inte att enbart titta i backspegeln och göra som Werme och tala om hur samhället såg ut när de stora folkrörelserna formade civilsamhället. Tankesmedjan Sektor 3 har visat att 48 procent av befolkningen idag är engagerad i någon organisation. När det gäller idrottsrörelsen (som enligt Sektor 3s rapport skapar störst engagemang hos befolkningen) bidrar deras arbete till en bättre folkhälsa genom den fysiska rörelsen, men kanske ännu mer genom att de ger barn och unga ett sammanhang, en social gemenskap och ett konkret sätt att arbeta med värdegrundsarbete. Individers makt och inflytande över det egna livet är, liksom rörelse och motion, grundförutsättningar för en god folkhälsa.

Det är viktigt att det finns ett samarbete och en respekt mellan politiken och civilsamhället. Demokratiskapande sker parallellt i den offentliga sektorns verksamhet genom bl.a. skolan och i civilsamhället genom otaliga möten och aktiviteter. Genom överenskommelser och samarbeten mellan det offentliga och föreningar kan samhällsvinsten maximeras. Ett plus ett blir mer än två. När en kommun i utbyte med idrottsrörelsen kan minska administrationen för enskilda klubbar kan dessa klubbar använda den extra tiden till att ge fler barn chansen att idrotta. Handslaget som den Socialdemokratiska regeringen gjorde med idrottsrörelsen 2004 (som den borgerliga regeringen fortsatte med under namnet Idrottslyftet) är ett utmärkt exempel hur politiken identifierar ett behov som civilsamhället bättre kan möta.

Det offentliga måste ge engagemanget möjlighet att blomstra genom att tillhandahålla civilsamhället platser och utrymmen där de kan bedriva sin verksamhet och genom att tillgängliggöra resurser som underlättar ideellt engagemang. Bidrar det offentliga med detta kan man också i dialog med berörda föreningar och organisationer ställa krav på det civila samhället. Självklart ska idrottsföreningarna vara självständiga, men vi Socialdemokrater samarbetar gärna kring att ge föreningssverige de bästa förutsättningarna.

Annonser

Published by

emiliabjuggren

Arbetsmarknads- och idrottsborgarråd i Stockholms stad

One thought on “Ett plus ett blir mer än två

  1. Hela idrottsrörelsen är övervärderad. Samhället kan ge stöd till barn och ungdom men vuxna får betala 100 % tycker jag.

Kommentarer inaktiverade.