I förra veckan skrev Bodil Sidén från MUF en debattartikel i Expressen om varför unga tjejer ratar M. Det är bra att det finns feminister även hos Moderaterna, men sanningen är att det är helt rationellt för kvinnor att välja bort M.
Jag är feminist i ett feministiskt parti. När jag gick med i SSU var det självklart för mig att gå med i ett feministiskt ungdomsförbund. Jag är med i en rörelse som inte räds att synliggöra och bekämpa de maktstrukturer som underordnar kvinnor och bevarar ojämlika villkor i samhället. Ett parti som tror på jämställdhet har som mål att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom livets alla områden.
Långt innan Socialdemokraterna beslutade att kalla sig för ett feministiskt parti år 2001 genomförde vi jämställdhetsreformer som varit avgörande för kvinnors ställning i Sverige. En massiv utbyggnad av barnomsorgen, införande av särbeskattning, föräldraförsäkring och “pappamånad”. Införandet av ”varannan damernas” på våra egna listor till valet 1994 har varit avgörande för att Sverige har en så hög andel kvinnor i beslutande politiska församlingar.
När World Economic Forum listade världens mest jämställda länder rankades Sverige 2007 som världens mest jämställda land. Sedan 2009 har Sverige hamnat på fjärde plats. Att Sverige halkat efter parallellt med att vi haft en moderatledd regering är ingen slump utan beror på att moderaterna prioriterat reformer som gynnat välbeställda män på bekostnad av resten av befolkningen. Jobbskatteavdraget har ökat inkomstklyftan mellan kvinnor och män. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Neddragningarna inom kommunala omsorgstjänster drabbar i betydligt högre grad kvinnor än män, som anhöriga, anställda och vårdtagare. Att ett parti som Moderaterna, som i praktiken bedriver en politik som motarbetar jämställdhet också straffas av den kvinnliga delen av väljarkåren ter sig för mig helt logiskt.
Sverige behöver en regering ledd av ett feministiskt parti. Det är dags att ta nya steg mot en individualiserad föräldraförsäkring, att ställa krav på mer jämställda styrelserum även i näringslivet och att göra heltid till en rättighet. Politiken måste förstå rörelser som “prata om det” och “FATTA” och klara av att göra om deras krav till politik som leder till förändrade normer och attityder kring kroppar och sexualitet.
Bodil Sidéns skriver att fler behöver ansluta sig till en bred feministisk rörelse, jag håller med. Det är jättebra om fler moderater ansluter sig till feminismen. Men ett feministiskt parti åstadkommer mer. Först när de styrande ser genusordningen, hur den skapar en systematisk över- och underordning mellan könen och skapar ojämlika livsvillkor för kvinnor och män, först då har vi möjligheter har vi att skapa ett samhälle där alla kan förverkliga sina drömmar oberoende av kön. Ett samhälle med lika rätt och lika ansvar för kvinnor och män, i familjeliv, yrkesliv och samhällsliv.
Emilia Bjuggren 