”Vi ska söka jobb över hela staden, men vi kan inte ta oss dit”

I förra veckan var jag i Tensta och besökte Kvinnocenter som är en förening som vänder sig till kvinnor från hela världen. Föreningen har idag närmare 200 medlemmar och vi mötte ett drygt tjugotal av dem.  I lokalerna bedrivs spännande kursverksamhet i bland annat svenska språket, matlagning, hälsofrämjande aktiviteter och kultur. Kursverksamheten syftar i huvudsak till att rusta kvinnor med språk, kunskap om samhället och datavana som de så väl behöver för att komma in på arbetsmarknaden. En del av de kvinnor som besöker föreningen går på försörjningsstöd på grund av att de är sjuka fysiskt eller har svåra psykiska problem till följd av trauman och stress.

Under mötet berättade de varmt om sin verksamhet och hur mycket tillhörigheten och stödet från de andra kvinnorna betytt för deras möjlighet att bryta sin isolering. För det var precis vad kvinnorna vi mötte beskrev, en känsla av att sitta i fängelse i sitt eget liv. De berättar om hur borgerlighetens avskaffande av SL-kortet har gjort vardagen svårare för många. En kvinna berättar att hon gavs möjlighet att ingå i ett forskningsprojekt på Danderyds sjukhus där hon skulle kunnat ges chansen till bättre vård för sin kroniska sjukdom. Hon fick tacka nej eftersom hon inte orkade gå till fots till andra sidan staden. ”Det krävs att vi ska söka jobb över hela staden men vi kan inte ta oss dit”.

Jag inser att jag har haft en tro på en viss rättvisa när det gäller våldsutsatta kvinnors möjlighet att få förtur till bostad när de akut måste lämna sina hem på grund av misshandel. Men kvinna efter kvinna runt bordet gjorde mig varse om att jag hade fel.

Återigen fick jag ett kvitto på att alliansens politik slår hårt mot de som redan har det tufft. Sedan Alliansen kom till makten har de minskat stödet till kvinnocenter från ca 275 000 kronor om året till 90 000 kronor om året. Är det arbetslinjen? Att montera ner de föreningar som med framgång arbetar med kompetenshöjande insatser på ett värdigt sätt?

Jag lämnade centret full avbeundran för de som lägger ner sin själ i det viktiga arbetet som bedrivs, men samtidigt full av energi att faktiskt köra så det ryker så att vi vinner valet!

Låt proffsen vara proffs – inte minst våra socialsekreterare

Igår besökte jag tillsammans med Stefan Löfven Socialtjänsten i Skärholmen. Vi hade ett givande samtal med medarbetare från olika delar av Socialtjänsten, ett samtal om deras arbetssituation och de utmaningar som finns i området.

Samtalet stärkte mig i min övertygelse om att det som behövs för att stärka sammanhållningen i hela staden och skapa förutsättningar för hela Stockholm att nå sin fulla potential är sociala satsningar och investeringar. Det handlar ytterst om att komma till rätta med problemen med trångboddhet och arbetslöshet.  Alla barn ska ta sig igenom skolan och ingen ung människa ska gå sysslolös, istället ska de snabbt slussas in i arbete eller utbildning, det går före skattesänkningar.  Vi har i vår budget för Stockholm finansierat en rad förslag för att få människor, inte minst unga, i arbete . Det handlar också om att stärka upp psykiatrin och de psykosociala insatserna i skolan. Föräldrar som av olika skäl mår dåligt kan inte erbjuda sina barn den trygghet som varenda unge förtjänar.

De som arbetar inom socialtjänsten gör idag fantastiska insatser för människor som har hamnat i extremt svåra situationer och utgör således ett av de viktigaste benen som samhället har att stå på. Jag ser med oro på framtiden om vi inte ger våra socialarbetare och socialsekreterare möjlighet att faktiskt göra sina jobb. Vittnesmålen stämmer väl överens med den beskrivning av verkligheten som fackförbunden Vision och SSR länge pekat på: Arbetsbelastningen fortsätter öka, men inte resurserna för att faktiskt göra arbetet. Jag tar med mig flera av de historier som berättades under gårdagens möte i mitt fortsatta arbete. Det är historier som förpliktigar men som för mig bekräftar att alliansens politik fortsatt slår hårdast mot dom som redan har det svårt.  Låt proffsen vara proffs!

Staden måste ta ansvar för Forsgrénska badet

När projektet ”Södermalms hjärta” presenterades 2011 upplevde vi det som mycket positivt. Att göra Medborgarplatsen och området omkring till en attraktiv och trygg plats att bo och mötas på skulle innebära ett stort lyft för området. 

 

Medborgarhuset på Medborgarplatsen är en viktig del i projektet. Huset är i behov av både renovering och förnyelse. Det invigdes 1939 för att tillgodose stockholmarnas behov av samlings- och möteslokaler, bibliotek och bad. Dessa behov är minst lika stora idag och badet har ungefär en halv miljon besökare varje år!

 

När den borgerliga majoriteten nu går vidare med att utveckla Medborgarhuset görs det utan att Forsgrénska badet ingår. Badet är i stort behov av upprustning. Förvaltningen konstaterar att om investeringen i badet uteblir eller försenas så finns en risk att badet måste stängas och ”Att det är ekonomiskt lönsamt att projektera och utföra ombyggnaden för hela byggnaden såsom ett projekt.”

 

Något som ytterligare förstärker oron kring badets framtid är att den borgerliga majoriteten redan efter valet 2006 försökte privatisera driften av badet och fram till och med förra året (2013) låg Forsgrénska badets gymdel i deras aktivitetsplan, dvs listan över verksamheter som ska upphandlas. 

 

Renoveringen av Forsgrénska badet måste ingå i utvecklingsprojektet av Medborgarhuset. Att lägga ned badet vore ett stort svek mot de hundra tusentals Stockholmare som besöker badet varje år, samma sak om badet privatiseras.

 

Medborgarhuset är just medborgarnas hus. Renoveringen måste ta stor hänsyn till de verksamheter som uppskattas mest av Stockholmarna. Det gäller badet, men även de offentliga och kulturella möteslokalerna som t.ex. Debasers verksamhet som är uppskattad hos både stockholmare och besökande turister.

Den inriktning som beslutats av den borgerliga majoriteten präglas istället av jakt på intäkter. Ett snävt fokus på kommersiella ytor och uteslutandet av badet är tydliga exempel på hur de återigen låter ett kortsiktigt ekonomiskt synsätt ersätta det samhällsekonomiskt mest lönsamma