Sätrahallen- ett steg i rätt riktning

I söndags var det dags att inviga den så efterlängtade Sätrahallen, en fullstor hall som ska komplettera de befintliga idrottsytor som finns i området. Det blir ett viktigt tillskott för idrotten i stadsdelen.

Föreningslivet upplever hallbristen som det främsta hindret för fortsatt utveckling och menar att Stockholm ligger långt efter när det gäller tillgången till hallar. Vi är ense där! Därför var ökad investeringstakt ett av de löften som vi gick till val på i höstas och vi har satsat en idrottsmiljard extra under den här mandatperioden för att öka investeringstakten.

Sätrahallen är den första fullstora idrottshallen som invigs efter det att den nya majoriteten tillträtt. Den var en del i den tidigare borgerliga majoritetens satsning på enklare idrottshallar. Problemet var bara att den borgerliga majoriteten avsatte endast 100 miljoner till fem nya hallar, en summa som även de själva måste ha förstått inte skulle räcka långt. Sätrahallen har byggts till en kostnad av närmare 40 miljoner kronor. Det är den verkligen värd! Men detta visar just att det inte räcker att komma med löften, det krävs också resurser för investeringar. Därför är vår idrottsmiljard helt nödvändig.

Förutom att öka tillgången till anläggningar är en av våra främsta prioriteringar att få fler barn och unga att motionera och idrotta. Vi ser därför att vi behöver göra satsningar och stötta föreningslivet i många områden. Andelen barn och unga som är föreningsaktiva i stadsdelen där Sätrahallen ligger är låg i jämförelse med många andra stadsdelar, framförallt då det kommer till unga tjejer. Generellt bland stadsdelens mellanstadieungdomar har mindre än hälften ett medlemskap i en idrottsförening men när de kommer upp till högstadienivå så har tyvärr siffran sjunkit till endast en fjärdedel. Av tjejerna i den åldern är endast 14 procent aktiva i en förening.

Stockholm har idag ett rikt idrottsliv vilket är väldigt positivt, men det krävs fortfarande ett aktivt arbete för att göra idrotten mer jämlik. Därför behöver vi arbeta med extra fokus på de områden där vi kan se att den fysiska aktiviteten är låg. Vår förhoppning är att den nya hallen på Sätra IP kan bidra till att skapa mer idrottsaktivitet!

Kul också att svt fanns på plats och bevakade invigningen!

Vägen till full sysselsättning och rättvisa löner

För mig är det självklart att arbetslösheten är ett samhällsproblem och inte ett individuellt misslyckande. De åtta åren med borgerlig politiskt styre har väl också bevisat just detta. De satte utanförskapet som högsta politiska prioritet 2006 men idag ser vi istället ett samhälle där klyftorna ökat och de som är mest utsatta har halkat ifrån ytterligare.

Arbetslöshet betyder minskade skatteintäkter. Arbetslöshet betyder ökad psykisk och fysisk ohälsa. Arbetslöshet är resursslöseri. Därför var jag väldigt glad över att igår få vara med och starta LO:s Sverigeturné i Stockholm i ett panelsamtal om deras rapport om hur vi kan nå full sysselsättning i Sverige.

Rapporten (som går att läsa här) visar en ökad arbetslöshet som gått hand i hand med ökad ekonomisk ojämlikhet i Sverige. Vi ser samma utveckling i Stockholm. Trots att arbetslösheten är lägre och sysselsättningen högre här än i övriga Sverige så går alldeles för många Stockholmare utan jobb. Allra värst drabbade är redan socioekonomiskt svaga grupper. I Rinkeby-Kista är ungdomsarbetslösheten runt 7 procent idag medan den på Södermalm uppgår till ca 1,6 procent. I en sådan situation blir din familjebakgrund, dina kontakter och var du växt upp, snarare än meriter och potential, allt viktigare för att få ett jobb. Det är ett svek mot de ungdomar som inte får chansen att träda in i vuxenlivet, men det är också ett slöseri för vårt samhälle och det riskerar att skapa ökad oro och otrygghet.

Personer som saknar gymnasieutbildning har det allra svårast att ta sig in på arbetsmarknaden i Stockholm. Prognoser visar dessutom att efterfrågan på arbetskraft med förgymnasial utbildning kommer att minska i Stockholmsregionen fram till 2020. Då kan lösningen inte vara, som Svenskt Näringslivs vd Christer Ågren argumenterade, att försöka skapa en låglönesektor som uppenbarligen inte efterfrågas. Vi behöver mer utbildning, inte mindre. Vi behöver investera i människor och rusta dem med erfarenhet och kunskap så att de kan ta ett jobb på Stockholms arbetsmarknad. Därför gjorde vi stora satsningar på både komvux och yrkesvux så snart vi fick väljarnas förtroende att styra Stockholm. Därför är också regeringens jobbagenda i den budget som snart presentera så väldigt efterlängtad.

Investeringar var det andra stora ämnet för panelsamtalet. LO argumenterar för att vi genom ökade investeringar kan få svensk ekonomi på fötter igen och nå full sysselsättning. Jag tycker att rapporten tydligt visar att det offentliga måste ta ett större ansvar för investeringar. Sedan 80-talet har löneandelen fått stå tillbaka till förmån för kapitalinkomsterna. Trots denna koncentrering av kapital så har de privata investeringarna inte ökat. Behoven av investeringar är dock en förutsättning även för ett växande näringsliv så jag tycker det vore märkligt om vi inte kan hitta en bred enighet kring att staten måste ta ett större ansvar för investeringar igen, speciellt när behoven är så pass skriande.

Som jag skrev i ett inlägg innan socialdemokraternas partikongress tror jag att vi måste våga se den ekonomiska politiken som vårt viktigaste verktyg i kampen mot arbetslösheten. För Stockholms del är ökat bostadsbyggande och utbyggd kollektivtrafik en förutsättning, men det handlar också om att investera in en välfärd som går att lita på och förbättrade skolresultat. Framtidsinvesteringarna behöver starta nu.

Lyft blicken för att se kompetensen

Arbetet här i Stadshuset börjar nu sedan en tid tillbaka intensifieras efter en lite lugnare sommarperiod och strax börjar arbetet med 2016 års budget.

För en vecka sedan var jag inbjuden att delta i ett panelsamtal hos Stockholm Tech, en mötesplats för start-ups, där vi diskuterade lösningar för att förenkla rekryteringsprocessen av internationella talanger till IT-relaterade arbetsplatser. Det var en spännande kväll med många intressanta diskussioner om bland annat kapitalbeskattning och fackets krav på insyn och hur de påverkar internationell rekrytering. Även om jag inte alltid var överens med de andra deltagarna, då min bild är att vi idag snarare har problem med att det är svårt att följa upp att arbetskraftsinvandrare i Sverige har schyssta villkor och löner, så var det intressant att lyssna till (läs gärna artikelserien De osynliga i DN för att få en inblick i hur några har det på vår arbetsmarknad idag).

Vi har en diversifierad arbetsmarknad i Stockholm och IT-sektorn ser helt andra utmaningar vad gäller arbetskraftsinvandring än många andra sektorer. Det är uppenbart att det finns saker vi måste göra för att förenkla rekryteringen av talanger till Stockholm. Ur ett kommunalt perspektiv handlar det inte minst om att få fart på byggandet av hyresrätter så att människor har möjlighet att efterfråga en bostad här för en kortare period och utan att ha ett stort kapital med sig.

Jag tror också att det är viktigt att se till den kompetens som redan finns i Stockholm men som inte kommer till sin rätt. Vi har ett problem med att allt för många välutbildade utrikes födda personer fastnar i yrken som inte matchar deras yrkes- och utbildningskompetens. Att människor söker sig hit berikar och utvecklar vår stad. Att människor söker sig hit är också en förutsättning för oss att säkra kompetensförsörjningen inom flera sektorer. Den demografiska utvecklingen gör att vi helt enkelt inte skulle klara oss om människor inte kom hit från andra delar av världen. Vi behöver bli bättre på att ta tillvara på den kompetens som invandrar hit. Matchningen på arbetsmarknaden måste förbättras. När människor kommer hit med utbildning- och yrkeslivsbakgrund är det av största vikt att erfarenheten snabbt dokumenteras så att den nyanlände guidas till rätt jobb. Idag möter utlandsfödda personer större trösklar in till arbetsmarknaden än övriga befolkningen och det måste förändras.

Jag är därför glad att regeringen sätter stort fokus på att förbättra förutsättningarna genom att försöka skapa snabbare och bättre valideringssystem så att personer med en relevant utbildning från andra länder också får den erkänd och accepterad här. Från stadens sida arbetar vi exempelvis med SFX för att människor med utbildning och yrkeserfarenhet ska kunna lära sig svenska språket anpassat för deras arbetsmarknad men också få möjligheter att bygga nätverk här. Bristande nätverk är ofta en av anledningarna till att det är svårt som nyanländ att få ett arbete som matchar ens kompetens, där fyller nätverk som Sveriges Internationella Talanger (SIT) en viktig funktion och fler företag skulle kunna göra viktiga insatser genom att själva erbjuda sig att ingå i nätverk eller skapa mentorskapsprogram.

Det berikar Stockholm att människor kommer hit och vi måste ta tillvara på den kompetens som kommer, oavsett inom vilket område det gäller och framförallt se både till den talang som kommit hit tidigare och som redan finns här. En attitydförändring måste också till. Vi måste generellt sluta se en brytning som en språklig brist och istället förstå att det är samma sak som att tala med dialekt, och att det dessutom förmodligen implicerar att personen i fråga talar minst ett språk till. Ett ytterligare språk kan av många företag användas som en resurs för att nå nya målgrupper såväl i Stockholm som utanför Sverige. Det är dags att lyfta blicken och värdera de kunskaper och erfarenheter som berikar vår stad.