Ett samhälle som håller ihop

Efter en helg där främlingsfientliga grupperingar spridit hat på våra gator och utövat våld med tydliga rasistiska motiv är det lätt att känna hopplöshet. Jag är dock helt övertygad om att det bästa vi kan göra är det motsatta, att våga tro på människan och på framtiden.

Självklart är jag oroad över samhällsutvecklingen just nu, tonen i den allmänna debatten har hårdnat och samhället tycks bli allt mer polariserat. Akut handlar det om att se till att skapa trygghet. Vi kommer aldrig att acceptera att våld och hot blir en del av vår vardag. Det är tryggt att inrikesminister Anders Ygeman är tydlig, rasistiska grupper som sprider hot och hat är inte acceptabelt i vårt samhälle. Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård

har varit lika tydlig, staden har en nära kontakt med polisen och vi kommer att bistå med det stöd som krävs för att alla som vistas i vår stad ska kunna känna sig trygga här.

Som politiker och förtroendevalda har vi ett stort ansvar. Men vi har alla ett stort ansvar också som medmänniskor. Att stå upp för alla människors lika värde och säga ifrån när individer framför rasistiska åsikter. Att ta diskussionen när andra generaliserar utifrån fördomar. Jag är också övertygad om att bästa sättet att möta rasism och fascism är att bygga ett samhälle som håller samman. Det är inget som görs i en handvändning eller med en enda stor reform, utan något som görs med många reformer, steg för steg.

Enligt OECD har klyftorna ökat mer i Sverige än i något annat medlemsland och vi toppar inte längre listan över världens mest jämlika länder. Detta har följt en allmän trend i stora delar av världen, men trenden har också förstärkts av en tydlig politisk strategi från den förra borgerliga regeringen. Nu tas äntligen beslut för att bryta denna utveckling.

Igår togs stupstocken i sjukförsäkringen bort. Mellan januari 2010 och oktober 2015 har över 100 000 utförsäkringar skett i Sverige. Stupstocken har inte lett till att människor blivit friskare, däremot till att människor blivit fattigare. Nu kommer iställer satsningar på fungerande rehabilitering och ökade resurser till välfärden, så att människor får hjälp att bli friska. Det är ett tydligt steg mot ett rättvisare Sverige.

Samtidigt har regeringen tagit fram en arbetsmiljöstrategi (http://www.dn.se/debatt/sa-ska-dodsfall-och-ohalsa-forebyggas-i-arbetslivet/) för att färre ska drabbas av sjukdom, eller i värsta fall dödsfall, på jobbet. Många upplever att tempot i arbetslivet har ökat och många, framförallt kvinnor, drabbas av stressrelaterad ohälsa. Organisatoriska eller sociala faktorer är den vanligaste orsaken till anmälan om arbetssjukdom bland kvinnor. Sedan 2010 har dessa anmälningar ökat med drygt 70 procent. Arbetsmiljöverket får nu i uppdrag att, i samråd med arbetsmarknadens parter, ta fram en vägledning om arbetsmiljöutmaningar i anknytning till ett gränslöst arbetsliv så att fler kan fortsätta vara friska.

Nu Fas 3 fasas ut. Istället för att arbetslösa efter en viss tid i arbetslöshet ska hamna i förvaringsprogram ska Arbetsförmedlingen ge det stöd som individen behöver. Utbildning, svenskastudier och arbetsträning är exempel på åtgärder. På så vis ökar chansen för personer att komma i arbete och egen försörjning.

Detta är tre tydliga exempel på reformer som steg för steg bygger ett samhälle som håller ihop. Redan nu ser vi också tydligt att en annan politisk riktning ger resultat. Arbetslösheten minskar, både i antal och i andel av befolkningen och sysselsättningen ökar. Om fler människor arbetar och kan arbeta längre ökar den individens frihet samtidigt som vi kan bygga ett starkare samhälle tillsammans. Det är en bra förutsättning för ett jämlikt samhälle.

Annonser

Published by

emiliabjuggren

Arbetsmarknads- och idrottsborgarråd i Stockholms stad