Som politiker är ett grundläggande uppdrag jag har att värna och stärka demokratin i hela samhället och i synnerhet i vår stad. I början av augusti deltog jag som Socialdemokraternas talare på Politikerveckan Järva. Det var första gången
som arrangemanget ägde rum, men arrangören The Global Village har ambitionen att göra det till ett årligen återkommande evenemang. Syftet är enligt Ahmed Abdirahman att skapa förutsättningar för människor som bor i området att få direktkontakt med politiker och på så vis öka det demokratiska deltagandet. Inspirerat av Almedalsveckan, med tanken att tillgängligöra det för personer som saknar resurser att delta i Visby.
Jag tycker att det är en helt fantastisk idé och jag hoppas att det blir en återkommande tradition framöver.
I rapporten Skillnadernas Stockholm visas tydligt att det demokratiska deltagandet i staden styrs av människors resurser. Valdeltagandet är ett enkelt mått på demokratiskt deltagande och skillnaderna i Stockholm är skrämmande. Stadsdelen med högst valdeltagande är Södra Ängby där 94,0 % av de röstberättigade röstar, samtidigt är valdeltagandet i Rinkeby endast 51,7%. Tittar man istället på valdistrikt så blir skillnaden mellan högst och lägst valdeltagande ännu högre. I Spånga 22 (i Rinkeby) var det 40,8 % som röstade och i Västerled 15 (i Ålsten) hela 94,8 %. Det är klart att dessa skillnader får effekt på dagordningen i kommunen, landstinget och riksdagen.
Någon kanske invänder att det inte främst handlar om resurser utan att många i Rinkeby är nya svenskar och därför kommer rösta i högre utsträckning när de blivit mer etablerade. Om detta ska jag inte spekulera, däremot visar SCBs statistik att andelen röstande är betydligt lägre bland ensamstående, personer med lägre utbildningsnivå, låginkomsttagare, arbetare och personer utanför arbetsmarknaden. Omvänt är andelen röstande större bland sammanboende, högutbildade, höginkomsttagare, tjänstemän och bland personer med arbete. Så det är tydligt att just människors resurser har en stor effekt på valdeltagandet.
Denna obalans hade kanske kunnat anses något mer acceptabel om det demokratiska deltagandet hade varit mer jämnt på andra sätt, exempelvis genom engagemang i föreningar eller andra organisationer. En av delrapporterna, Stad i Samverkan, i Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm visar dock att så inte är fallet utan: ”Det finns dock en tendens att det i större utsträckning är resursstarka personer som engagerar sig och är aktiva. Kvinnor utan akademisk utbildning är till exempel relativt sett underrepresenterade bland dem som är aktiva inom civilsamhället.”
Förutom att representativiteten blir lidande när inte alla människors röster kommer till tals så påverkas också människors hälsa negativt om man inte känner att man har makt och upplevd förmåga att påverka sin livssituation. Långsiktigt måste vi öka jämlikheten i samhället om alla ska ha lika stora möjligheter att styra såväl sin egen som samhällets utveckling, men även i ett mer jämlikt samhälle krävs insatser för att möjliggöra även för underrepresenterade grupper att bli mer delaktiga. Därför är en av de frågor som Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm arbetar med just demokrati. Att kartlägga vilka grupper som inte är delaktiga idag, hur dessa grupper kan blir mer delaktiga i staden och hur förtroendet för staden och den lokala stadsdelsförvaltningen kan stärkas. Alla initiativ som bidrar till ökat demokratiskt deltagande och ger människor möjlighet till delaktighet och inflytande är viktiga. Jag hoppas att Politikerveckan Järva kan bli ett sådant forum.
Emilia Bjuggren 