Fler måste få möjlighet att idrotta. Att fler får tillgång till idrott är viktigt för att stärka såväl individers välmående som samhällets gemensamma folkhälsa. Forskningen är entydig: unga som idrottar presterar bättre i skolan och har större möjlighet att bygga nätverk för framtiden. Att satsa på idrott är därför av flera skäl betydande för så väl idrotten som samhället.
Tyvärr har alla stockholmare idag inte samma möjlighet att idrotta eller ha en aktiv fritid. Ung livsstil visar att så många som 60 % av unga som har en funktionsnedsättning är fysiskt inaktiva, samtidigt som 60-70% vill ägna sig mer åt idrott. Det finns förmodligen många orsaker till att den fysiska aktiviteten är så låg, vi vet t.ex. genom Rädd Barnen att många föräldrar känner sig tvungna att välja bort fritidsaktiviteter för sina barn på grund av kostnaderna. En orsak är också att idrotten fortfarande är för dålig på att arbeta med inkludering, något som tyvärr visat sig i radio P4s granskning i veckan. Detta kan ni höra mig kommentera här 03.50 in i inslaget då P4 Stockholm intervjuar mig.
Det är oacceptabelt att så många unga personer med en funktionsnedsättning, som vill idrotta, inte har möjlighet till det och att idrottsföreningar säger nej till att välkomna dem. Sedan 2013 har därför hela idrottsnämnden (och majoriteten av partierna i staden) beslutat om ett gemensamt idrottspolitiskt program som innebär att vi ska prioritera arbetet med att öka tillgången och tillgängligheten till idrott för barn och unga som idag inte idrottar, och där lyfts personer med funktionsnedsättning särskilt.
Idag pågår detta arbete. Det finns många idrottsföreningar som gör ett fantastiskt arbete. Exempel på föreningar jag själv mött som arbetar på ett bra sätt med inkludering är Alvik basket och Mälarhöjdens IK. Staden stöttar idrottsföreningar att arbeta mer med inkludering genom idrottsbonusen, där föreningar som riktar sig med verksamhet till våra prioriterade målgrupper kan söka medel. Staden arbetar aktivt med att öka den fysiska tillgängligheten i samband med de moderniseringar och upprustningar som nu görs i flera av Stockholms idrotts- och simhallar. En annan uppskattad verksamhet är Beckombergas sim- och idrottshall som är särskilt anpassad för att verkligen vara tillgänglig för alla. Trots detta finns det mycket kvar att göra, både för staden och för Stockholms idrottsrörelse för att idrotten verkligen ska bli inkluderande.
Ojämlikheten i fysisk aktivitet är ett faktum, och arbetet måste fortsätta prioriteras högt upp på dagordningen. Alla barn och unga i Stockholm ska ha möjlighet att idrotta, och det förutsätter en stad där alla får möjlighet att idrotta på sina villkor.
Emilia Bjuggren 