Välj ett samhälle som håller ihop!

För mig handlar valet nu på söndag framförallt om den grundläggande frågan, vilket samhälle vill vi ha?

Sverige är ett fantastiskt land. Men samtidigt ökar klyftorna snabbare här än i något annat OECD-land. På samma sätt är det med Stockholm. Vi har en underbar huvudstad med ett  rikt kulturliv, många bra skolor, blomstrande företag och många söker sig till Stockholm för att leva och arbeta. Men staden glider isär och klyftorna ökar. Arbetslösheten har bitit sig fast i vissa grupper. Skolresultaten har fallit. De som från början har tuffare förutsättningar har under senare år fått det ännu tuffare i Stockholm. Stockholm är idag Sveriges mest segregerade stad.

10646912_10152226927127493_7047049441378253872_n

För att belysa detta åkte jag i tisdags tillsammans med Stefan Löfven, Margot Wallström och Helene Hellmark Knutsson på en tunnelbaneresa från Östermalmstorg till Skärholmen. Längs denna resa skiljer sig förväntad livslängd med tre år och årsinkomsten skiljer sig med 280 000 kronor. Det är en tydlig illustration på de ökande klyftorna och vårt syfte var att presentera våra förslag på reformer för ökad jämlikhet. Rapporten kan sammanfattas i följande:

  • Antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så att Sverige når lägst arbetslöshet i EU 2020.
  • Sverige ska inom tio år har en jämlik skola som tillhör de fem bästa i EU.
  • Inkomstklyftorna ska minska genom investeringar i jobb och välfärd. De påverkbara hälsoklyftorna ska slutas inom en generation.

10410685_10152226928312493_3179296794158492160_n

Detta kommer vi att arbeta för även i Stockholm om vi får förtroendet att leda kommunen. Vi har gemensamt ett ansvar i att skapa bra förutsättningar för människor oavsett socioekonomisk, etnisk eller religiös bakgrund. Idag styrs våra livschanser i allt för stor utsträckning av vart vi föds och av vilka våra föräldrar är. Jag vill se en annan utveckling, ett samhälle där alla barn som växer upp vågar drömma stora drömmar. Vårt mål är att skapa en jämlik stad och en progressiv samhällsutveckling.

10614284_10152226927197493_2408545647199248725_n

Annonser

För barns läsutveckling och människors lärande spelar biblioteken en stor roll

I juli publicerade DN Kultur en stor genomgång av vilka bibliotek som håller öppet i Stockholm under sommaren. Tyvärr är det så att många av stadens bibliotek håller stängt under delar av sommaren. Av stadens 49 bibliotek har alla utom 8 reducerade öppettider under sommaren. 23 av biblioteken har sommarstängt i perioder

För barns läsutveckling och människors lärande spelar biblioteken en stor roll. Läsning är grunden för hur Stockholms barn klarar sig i skolan och senare i arbetsliv. Sveriges ras i PISA-mätningen är ett allmänt kunskapstapp på alla områden, men inte minst läskunnigheten står ut som ett område där Sverige står inför en stor utmaning. Nedgången är störst i de redan svaga grupperna. Trots detta håller Stockholms bibliotek stängt i sommar.

Vi vill istället se ett ökat stöd till folkbiblioteken för att bland annat möjliggöra längre öppettider och ökad service. Som ett komplement till de ordinarie bibliotekarierna vill vi utöka sommarjobbsplatserna på stadens bibliotek. Det blir ett sätt för äldre ungdomar dels att jobba med den vanliga biblioteksverksamheten och dels med ett högläsningsprojekt för att läsa högt för barn i förskoleålder och yngre skolåldern. Vinsten blir både att fler små barn får möta läsandet i sina närmiljöer och att de äldre ungdomarna får ta sitt eget läsande till en mer avancerad miljö genom högläsning, samtidigt som de äldre ungdomarna får chansen att ha ett sommarjobb och tjäna egna pengar. Många studier har visat att högläsning stimulerar läsning hos både dem som läser och dem som lyssnar.

Vår ambition att öka läsandet – dels genom att öka öppettiderna – men också genom att hitta fler ambassadörer för läsandet bland stadens ungdomar!

We Are Sthlm bidrar till att bryta segregationen

Idag drar äntligen Stockholms kulturfestival igång! Även We Are Sthlm drar igång idag, ganska passande att det sammanfaller med internationella ungdomsdagen. We Are Sthlm är Europas största ungdomsfestival och jag har personligen fantastiska minnen från discon i gallerian när jag själv var tonåring (då hette festivalen fortfarande Ung 08). En av mina bästa vänner träffade jag just under Ung 08 i Kungsträdgården. Jag hoppas att årets festival blir lika lyckad som de tidigare och att många unga stockholmare testar något nytt, får se sin favoritartist, hittar en ny hobby och träffar vänner för livet under de kommande dagarna!

Sthlms kulturfestival

Själv tänkte jag i år istället hänga på Stockholms kulturfestival. Det är fantastiskt att platser som  Slottet, Operan och innerstadens gator och torg fylls med musik, teater och konst med fritt tillträde för alla som befinner sig i staden. Förra sommaren gjorde Direktpress ett reportage om att ungefär varannan Stockholmare vill ha en ny stadsfestival i stil med Vattenfestivalen. Kanske kan Stockholms kulturfestival utvecklas åt det hållet? Jag vill gärna se en utveckling mot att vår kulturfestival blir ett evenemang i hela staden, att vi kan uppleva den även i Skärholmen, Hässelby och Rågsved tex.

Stockholm är idag en väldigt segregerad stad och tyvärr är det många människor inte känner sig bekväma att röra sig i hela staden. Evenemang och kulturinstitutioner är ett sätt att bryta det mönstret. We Are Sthlm är ett fantastiskt exempel på hur man sänker trösklarna för fler ungdomar från hela staden att känna sig hemma i Stockholms innerstad. Samtidigt borde vi sprida våra evenemang i hela staden. Genom att ordna evenemang även i andra delar än i innerstaden så blir trösklarna för några människor att ta del av dem lägre, samtidigt som det blir en anledning för andra människor att besöka en del av staden där man aldrig tidigare varit.

Det finns många platser i staden som är lämpliga för kulturevenemang, men det bygger ofta på att de stöttas av staden. Platser där det idag finns mycket folk men lite kultur. Även Stockholm Pride skulle förmodligen kunna finnas i flera delar av Stockholm om staden är villig att upplåta mark eller lokaler där de kan arrangera evenemang.

Kulturen berikar – men allt färre deltar i Kulturskolan

Idag skriver DN i pappersbilagan STHLM om att en minskande andel barn i Stockholm deltar i Kulturskolans verksamhet. Inte ens en tiondel av barnen i Stockholm deltar i kulturverksamheterna och det har skett en minskning från 9 % till 8 % sedan senaste mätningen. Redan vid senaste mätningen beskrevs siffrorna som urusla.

Andelen som deltar i kulturskolan skiljer sig dessutom mycket i olika delar av staden, exempelvis i Rinkeby är det så få som 3 %. Att så få barn får ta del av kulturskolan och ges möjlighet att uttrycka sig genom kulturen är riktigt dåligt. Det är dåligt eftersom kulturen berikar människor och deras liv, men det är också dåligt för kunskapsutvecklingen.

Forskning från projektet DICE – Drama Improves Lisbon Key Competences in Education, ett EU projekt som studerat hur drama kan påverka skolverksamhet, visar att skolelever som deltar i dramaverksamhet:

– tycker mer om skolaktiviteter
– har lättare för att läsa och ta sig an arbetsuppgifter
– känner sig säkrare på att kommunicera
– har lättare för att lösa problem
– har lättare för att hantera stress
– är mer empatiska och toleranta
– har större självförtroende och mår bättre hemma

Listan blir snabbt väldigt lång. Argumenten för att göra Kulturskolan mer tillgänglig är ännu fler.

De borgerliga partierna höjde under förra mandatperioden avgifterna till Kulturskolan kraftigt och tappade då hela 16 000 deltagare. Fortfarande är förmodligen de relativt höga avgifterna en av anledningarna till att så få barn deltar i Kulturskolans verksamhet.

Det ska inte vara föräldrarnas plånbok eller utbildningsbakgrund som styr barnens deltagande. Alla barn i Stockholm borde ha möjlighet att delta i Kulturskolans verksamhet! Då krävs ökade resurser för att öka antalet platser, sänkta deltagaravgifter, mer av prova-på-verksamhet och ett vidareutvecklat utbud för fler och bredare kulturella uttryck. Framförallt är det viktigt att detta genomförs i områden där få en liten andel av de unga deltar i kulturskolans verksamhet.

”Vi ska söka jobb över hela staden, men vi kan inte ta oss dit”

I förra veckan var jag i Tensta och besökte Kvinnocenter som är en förening som vänder sig till kvinnor från hela världen. Föreningen har idag närmare 200 medlemmar och vi mötte ett drygt tjugotal av dem.  I lokalerna bedrivs spännande kursverksamhet i bland annat svenska språket, matlagning, hälsofrämjande aktiviteter och kultur. Kursverksamheten syftar i huvudsak till att rusta kvinnor med språk, kunskap om samhället och datavana som de så väl behöver för att komma in på arbetsmarknaden. En del av de kvinnor som besöker föreningen går på försörjningsstöd på grund av att de är sjuka fysiskt eller har svåra psykiska problem till följd av trauman och stress.

bild-2

Under mötet berättade de varmt om sin verksamhet och hur mycket tillhörigheten och stödet från de andra kvinnorna betytt för deras möjlighet att bryta sin isolering. För det var precis vad kvinnorna vi mötte beskrev, en känsla av att sitta i fängelse i sitt eget liv. De berättar om hur borgerlighetens avskaffande av SL-kortet har gjort vardagen svårare för många. En kvinna berättar att hon gavs möjlighet att ingå i ett forskningsprojekt på Danderyds sjukhus där hon skulle kunnat ges chansen till bättre vård för sin kroniska sjukdom. Hon fick tacka nej eftersom hon inte orkade gå till fots till andra sidan staden. ”Det krävs att vi ska söka jobb över hela staden men vi kan inte ta oss dit”.

Jag inser att jag har haft en tro på en viss rättvisa när det gäller våldsutsatta kvinnors möjlighet att få förtur till bostad när de akut måste lämna sina hem på grund av misshandel. Men kvinna efter kvinna runt bordet gjorde mig varse om att jag hade fel.

Återigen fick jag ett kvitto på att alliansens politik slår hårt mot de som redan har det tufft. Sedan Alliansen kom till makten har de minskat stödet till kvinnocenter från ca 275 000 kronor om året till 90 000 kronor om året. Är det arbetslinjen? Att montera ner de föreningar som med framgång arbetar med kompetenshöjande insatser på ett värdigt sätt?

Jag lämnade centret full avbeundran för de som lägger ner sin själ i det viktiga arbetet som bedrivs, men samtidigt full av energi att faktiskt köra så det ryker så att vi vinner valet!

bild

En nationell förortssatsning

Igår skrev min kloka partikamrat Mia Päärni som är gruppledare för (S) i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd på Brännpunkt om behovet av en nationell förortssatsning. Päärni presenterar flera konkreta punkter som skulle kunna ingå i en nationell satsning.

Jag är helt övertygad om att hon har rätt! Delar av Sverige slits isär och som jag skrivit om tidigare så förvärrar borgerlig politik denna utvecklingen. Detta gör att välvilliga projekt, som exempelvis Järvalyftet, blir plåster på de sår som bara blir större och större istället för att fungera läkande.

Det kommer inte att räcka med att ha olika förortsprojekt om vi ska vända den utveckling som är idag, utan precis som Päärni skriver krävs strukturella åtgärder som ger framförallt barn och unga som växer upp i vissa förorter i våra städer helt andra möjligheter. Det kräver tidiga investeringar. Vilket vi vet lönar sig i längden.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson är expert på sociala investeringar och kan enkelt visa att rätt investeringar tidigt, förutom besparat personligt lidande, innebär stora kostnadsbesparingar för samhället:

Jag hoppas att parimedlemmar och partistyrelsen tar till sig Mia Päärnis uppmaning och att vi på kongressen 2013 beslutar att ta fram ett program för en nationell satsning på våra förorter som utgår från hur vi minskar klyftorna i samhället och ger alla människor möjligheten att styra över sitt eget liv och delta i samhällsutvecklingen!

Jag vill också kunna cykla till pendeln!

Idag skriver Tomas Rudin på sin blogg om att han och Ulla Hamilton (M) fått ett förslag från JC Decaux om hur de skulle kunna bygga ut lånecykelsystem i hela Stockholm. Det vore en fantastisk utveckling om även vi ytterstadsbor (eller förortsbor om man föredrar den beteckningen) skulle kunna låna en cykel vid t-banestationen och cykla iväg till nästa. Exempelvis på blåa linjen vore det guld värt när man vill ta sig t.ex. mellan Rinkeby och Kista eller Rinkeby och Bromsten att kunna låna en cykel och cykla tvärs över Järvafältet eller Spångadalen.

Rent personligt har jag länge drömt om att kunna låna en cykel hemma i Tensta och cykla till pendeltågsstationen i Spånga utan att behöva bekymra mig om att jag måste tillbaka till Spånga och hämta cykeln på kvällen!

Samtidigt kan man återigen läsa om hur den borgerliga majoritetens så kallade cykelmiljard inte återfinns i Stockholms stads budget! Denna gång är det Daniel Helldén (Mp) som spräcker hål på bubblan på Stockholmsdebatt. Jag funderar mycket över vad man egentligen får säga i politiken. Det ter sig för mig helt absurt att borgarrådet Ankersjö (C) m.fl. kan orera om sin cykelmiljard utan att alls kunna uppvisa den i faktiska pengar i stadens budget.

Stockholm är i desperat behov av en mera fungerande cykeltrafik. Det kräver både stora investeringar i cykelvägar, övergångsställen som ger smidig framkomlighet och betydligt fler cykelparkeringar. Kompletterat med ett välfungerande lånecykelsystem skulle Stockholm på allvar kunna ställa om mer till miljövänligt pendlande, så sluta vänta: Släpp lånecykelmarknaden fri och gör det möjligt även för oss ytterstadsbor ta lånecykeln till jobbet/vännen/kollektivtrafiken!

Bedöva symptomen istället för att bota

De senaste dagarna har SvD rapporterat om situationen på Järva och misslyckandet med Järvalyftet. Min kollega, oppositionsborgarrådet, Tomas Rudin har också bloggat om detta idag.

Siffrorna i SvD talar sitt tydliga språk, arbetslösheten ökar, antalet elever som går ut grundskolan med gymnasiebehörighet minskar, ungdomsarbetslösheten är skrämmande stor och 50% av barnen i Rinkeby växer upp i fattigdom.

För oss som bor, arbetar eller rör oss kring Järvafältet behöver vi dock inte siffrorna för att veta att utvecklingen går åt fel håll. Drogförsäljningen sker numera öppet både på en del gator i Tensta och i tunnelbanan i Rinkeby under vissa tider. Samtidigt som många bostadskvarter blir finare och finare blir inte människornas delaktighet i samhället större. Många unga människor växer upp runt Järvafältet utan hopp om framtiden, utan att känna delaktighet och utan att känna att de har makt att styra vare sig sitt eget liv eller samhällsutvecklingen.

Det var knappast någon överraskning för mig att Järvalyftet inte har ändrat på detta. Det är som när man bryter ett ben i handen, om man bara äter smärtstillande så blir skadan sakta värre där under huden. Vill man att benet ska läka ihop så måste man behandla själva benbrottet.

Vill vi se en annan utveckling runt Järvafältet så måste vi ta tag i de verkliga problemen: Ojämlikheten och den strukturella rasismen och diskrimineringen. Under tiden borde vi använda pengarna till att skapa praktikplatser, utbildningsplatser, sätta in mer personal i skolan och förskolan och skapa öppna mötesplatser, istället för att använda dem till olika jippon, eller slänga ”pengarna i sjön” som projektledaren uttrycker sig i SvD.

Fler av Svds artiklar finns här, här och här. Här kan du läsa chatten med Tomas Rudin (S) och Joakim Larsson (M).

Stoppa nedläggningen av Rågsveds ungdomsmottagning

Ungdomsmottagningarna i Stockholm fyller oerhört viktiga funktioner. Det handlar om förebyggande och tidiga insatser för att främja både psykisk och fysisk hälsa och stärka unga stockholmares identitet och sexualitet.

Sexuell hälsa handlar om otroligt mycket mer än bara preventivmedel, riskbeteenden och oönskade aborter. Det handlar också om att kunna prata om det, både om kroppen och känslorna och om de subtila kränkningarna. Känslan av att något inte känns rätt men där det inte är helt säkert att det är en kränkning, och så vidare. Twitterkampanjen #prataomdet belyste just hur svårt det kan vara att prata om saker som sker i gränssonen mellan okej och inte okej. Många unga människor får hjälp med att förebygga oönskade graviditeter på ungdomsmottagningen, men väldigt många unga får också hjälp med att skapa en positiv bild av sin sexualitet och att våga prata om det!

Därför är det helt absurt hur den borgerliga majoriteten i Stockholms stad och län lägger ned ungdomsmottagningar i våra ytterstadsområden. I Rågsved ersatte de först ungdomsmottagningen med en filial som inte håller måttet, för att nu lägga ned ungdomsmottagningen. Istället borde vi göra precis tvärt om. Se till att fler har nära till en ungdomsmottagning med generösa öppettider. Lokalt har personalen på ungdomsmottagningen en chans att bygga upp en relation till stadsdelens ungdomar och möta de olika problemen som olika ungdomar möter. Ungdomsmottagningen måste vara en trygg plats som är lätt att besöka!

Fyll gärna i protestlistan om du också tycker att det är absurt att ungdomsmottagningen läggs ned!

PR-pengarna, jämlikhet & ondska på Järvadagen

Igår arrangerade Stockholms stad Järvadagen i Kista. Runt hela Järvafältet finns fantastiskt många drivna människor som på olika sätt engagerar sig i människorna och området. Mycket av kommunens insatser handlar om att försöka hålla unga borta från brott och att ge människor arbete. Samtidigt som det är fantastiskt bra så blir det också paradoxalt att höra borgarrådet Joakim Larsson (M) stå och prata om vilket fantastiskt arbete som bedrivs, för många av insatserna går endast ut på att minska effekterna av den borgerlig politiken som leder till ökade klyftor, mer segregation och högre arbetslöshet. Trots alla insatser från fantastiska tjänstemän så har arbetslösheten i Spånga-Tensta under det senaste året ökat med 5%, i Rinkeby-Kista med 9% (se DN Sthlm idag). Nästan alla inbjudna gäster om vikten att det flyttas arbetsplatser till områdena runt Järvafältet, samtidigt som den borgerliga majoriteten flyttat både förvaltningshus och vårdcentraler från olika delar runt Järvafältet.

Många talare påpekade också hur viktigt samverkan är för Järvalyftet. Samtidigt var det väldigt få av de som faktiskt bor runt Järvafältet som fick tillgång till dagen. Detta är ett återkommande problem. Den borgerliga majoriteten låter staden trycka mängder av flyers om hur bra de är på dialog, men många gånger stänger de ute de människor som vill ha just dialog.  Det vore hög tid att lägga lite av de resurser som läggs på reklamblad på att faktiskt förändra Stockholm. Som Eva-Britt Leander sa, vi borde fråga oss ”Vad är problemet egentligen?”

Något som chockade mig ordentligt var att redan under de första 40 minuterna var det två av talarna som hunnit säga att de arbetar med goda krafter för att bekämpa ”det onda”. Det ger mig magknip att höra vuxna människor i ledarroller prata om sociala problem som ondska. Jag hoppas att de har en dålig kultur där de inte funderat så mycket över vilka ord de använder, för alternativet är fruktansvärt. Om de verkligen tror att det är en strid mot ondskan så kommer de problem som onekligen finns aldrig att lösas. Ska man lösa samhälleliga problem måste man angripa orsaken till problemet och orsaken är inte ondska.

Ställer man frågan ”Vad är problemet egentligen?” går det inte längre att blunda för klassklyftorna. Och dessa ökar dramatiskt med borgerlig politik. Liksom arbetslösheten i områdena.

Järvalyftet skulle behöva ett lyft. Vi behöver flytta ut arbetsplatser till alla delar av staden, prioritera resurser så att alla barn oavsett föräldrars utbildningsnivå klarar skolan, se till att alla barn får tillgång till och har råd med en aktiv fritid, skapa en fungerande arbetsmarknadspolitik med utbildning och praktik men också säkra att även de som är sjukskrivna eller har socialbidrag faktiskt kan ha en sjysst levnadsstandard. För Sebastian Carlssons, pressekreterare, (M) citat är väldigt talande för vilken effekt borgerlig politik får, han sa: ” Jag köper inte riktigt bilden av att klyftorna skulle ha ökat. Om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst, så ökar inte klyftorna så mycket.”

Jag menar att man inte kan undanta någon del av befolkningen. Alla människor är lika mycket värda och alla människor har lika rätt till ett gott liv. Det är dags att lyfta Järvalyftet med Socialdemokratisk politik!