Efter åtta år av Alliansstyre är Stockholm en segregerad stad. Chanserna till jobb är extremt ojämlikt fördelade över våra stadsdelar och arbetslösheten har bitit sig fast på en oacceptabelt hög nivå, trots att många företag och den offentliga sektorn skriker efter arbetskraft. Den ekvationen går inte ihop.
Matchningen på arbetsmarknaden måste bli bättre och för att möta de bristyrken som råder idag är det viktigt att satsa på stadens yrkesutbildningar både inom vuxenutbildningen och SFI.
Jag tror på att rusta människor med rätt kompetens för jobb istället för att försämra förutsättningarna för de som står utanför arbetsmarknaden. Jag vill inte att övergången från gymnasiet till arbetsmarknaden ska vara en kamp för våra ungdomar utan de ska istället kunna välja mellan de olika möjligheterna som finns. Ingen ung ska behöva gå arbetslös mer än 90 dagar innan de fått erbjudande om utbildning, praktik eller jobb.
Ungdomar, personer utan gymnasiekompetens och utlandsfödda är de som möter störst hinder på vägen till ett jobb. Allra tydligast blir segregationen i Stockholm hos våra unga arbetssökanden. Arbetsmarknadsstatistiken visar tydligt att ungas chans till jobb är mycket större i innerstaden än i ytterstaden. Idag ser vi att uppväxtvillkor, familjebakgrund och sociala nätverk är avgörande faktorer för vägen till ett jobb. För de som inte har det sociala kapitalet måste vi skapa förutsättningarna till mötesplatser och utökade kontaktnätverk.
Stockholm brottas alltså med ett stort matchningsproblem och till skillnad från Alliansen tror jag inte att problemet löses genom piskor och skatterabatter till dem som redan har. Istället står jag för en socialdemokratisk arbetslinje. Det är en arbetslinje som handlar om att rusta människor med utbildning och erfarenhet, så att fler kan svara när företagare ropar efter personal. Jag har en vision om en arbetsmarknad som är jämställd och inkluderande. Där vi ser varje persons potential, istället för att stämpla människor ut i utanförskap. Det är dags för en aktiv arbetsmarknadspolitik!
Emilia Bjuggren 